Jag har följt alla avsnitt och började denna vecka med att fundera på vad det är för lärande som kalendern vill visa? Många grejer som jag har regerat på under de här 21 dagarna och bland annat så var det häromdagen när Selma sa dumma saker om Rubert och han stod bakom henne och hörde allt. Hon sa inte förlåt utan hon låtsades om som inget hade hänt. Sen idag när dem kom till tomtens rike så var det endast ett rent hjärta som kunde öppna porten, och efter att Selma pratade med Rubert och sa förlåt så säger Selma att hennes hjärta känns lättat, och då så kunde hon senare öppna upp porten. och det jag funderade på här, var ju att det lärande hör var ju att man ville visa barnen att man måste vara snäll mot varandra. Är man snäll mot varandra så får man vänner och man får ett snällt hjärta också. En tanke jag hade. Tror det är viktigt att alla barn får lära sig från början vad viktigt det är att man är snälla mot varandra.
Barn idag tycker jag är oftast väldigt elaka mot varandra på olika vis, och jag tycker att man borde prata mer om detta i skolor och i hemmen.
Sen så har det uppmärksammats i medier att det är de manliga rösterna som hörs mer i kalendern, och detta är ju jämställdheten som kommer in. I boken Jämställdhet så tar det upp hur männen dominerar och hur ser ni på detta hur kan man ändra detta i vårt samhälle?
- Hedlin, M. (2006). Jämställdhet, en del av skolans värdegrund. (1. uppl.) Stockholm: Liber.
Jag har sett varje avsnitt av julkalendern och reagerade liksom dig på det du beskriver dock reagerade jag starkare för några avsnitt sedan när Rubert ville ha en puss av Selma - vad lär vi våra barn där? Det är var hela vårt samhälle bygger på, att vill en kille ha något ska han få det, strongt av Selma att stå på sig.
SvaraRaderaSen tror jag att barn är en produkt av omgivningen, det är lätt att säga att barn är elaka men hur är många vuxna mot varandra egentligen...?!
Och vad är att vara snäll? Är det att hålla upp dörren, att säga förlåt eller dela med sig?
Som kommentaren ovan beskriver så är snäll ett stort ord som kan uppfattas väldigt olika. Jag tror det är viktigt att man lär barnen att behandla andra så som man själv vill bli behandlad. Sen finns det många bra beskrivningar som man kan använda sig utav i klassrummet för att eleverna ska få en annan, mer konkret bild på vad som kan hända om man gör andra människor ledsna.
SvaraRaderaT.ex. Skrynkla ett papper och sedan försöka räta ut det helt utan veck igen, går det? Och tappa ett äpple i marken flera gånger, det syns inget på utsidan men om man skalar det ser man blåmärken.
Acceptans tror jag de flesta, både unga och vuxna kan behöva "träna" lite på. Man kanske inte passar ihop med alla, men man bör kunna acceptera dem som de är.
Jag upplever att man i skolor och i samhället över lag har haft för höga ambitioner vad gäller det här med "att vara snäll". Skolor har som motto "Fred på jorden". Ok. Varför inte börja med fred på skolgården? Man vill skapa en skola som är "bäst i världen". Ok. Varför inte bara en mycket bra skola, där alla trivs och lär sig det de ska, och lite till. Vad menar man förresten med "världens bästa skola"? Jag upplever också att det i skolorna fokuseras så mycket på vänskap att det tar udden av värdet i det begreppet. Man kan inte vara vän med alla i sin klass, i sin familj, på sin arbetsplats, i villaområdet... Varför försöker vi lura i barnen det? Barn känner ändå av att det inte fungerar så. Däremot kan man behandla alla civiliserat, vänligt och med respekt och i skolan får ingen uteslutas ur lek eller samarbete utan att det finns synnerligen goda skäl till det.
SvaraRaderaMen jag håller med dig, barn verkar vara riktigt elaka mot varandra nu förtiden. Det är som om det hela tiden pågår en tävling dem emellan, i allt.
Jag hoppas att barn efter att ha sett de ovan beskrivna avsnitten av julkalendern lär sig att passa sig för att tala illa om andra, särskilt om man inte är säker på sin sak, och att be om ursäkt fortare än kvickt, om man tycker att man begått ett misstag.
Vad gäller den "feministiska" aspekten av julkalendern reagerade jag också när Rupert bad/krävde Selma om en puss, men såg det sen som en scen som visade tittarna att ett nej är ett nej och att man får säga nej.
Angående att fler manliga röster hörs än kvinnliga, är det snack eller verkstad vi behöver i samhället? Selma visar tydligt om och om igen att hennes hjärna går på högvarv och hon behöver inte prata hela tiden för att göra intryck och avtryck hos tittarna eller hos den man och den pojke hon reser med. Som vanligt får män en mer eller mindre löjlig roll att spela. Von Trippelhatt, Rupert, fabrikören, greven, pappan är alla lite löjliga på något vis. Det är bara morfadern det verkar vara lite ruter i. Däremot framträder starka, på olika sätt, kvinnor i Selma, hyresvärdinnan, Nordenstjärne, grevinnan...
Har följt julkalendern i år och tycker att det var länge sedan de lyckades så bra med en tv-kalender. De har fått med allt det här som hör julen till. Det mysiga, spännande, vänskap och tomten. Jag tycker att julkalendern rakt igenom hade ett budskap om hur det kan vara som fattig under julen, dock sprack det lite enligt mig då de fick trippelhatts hus och det var fyllt med mat och julklappar. Jag tycker det hade kanske räckt med att de fick ett hem. Jag tror att det är viktigt att visa barnen att alla har det olika, där av den utmärkta skillnaden på Selma och Ruperts bakgrund. Alla har det inte likadant och därför ser julen olika ut hos olika familjer och som Rupert nämner att han vill ha en vän. Leksaker är inte allt.
SvaraRaderaTack för ett bra inlägg och bra viktiga kommentarer, håller helt med er om de budskap ni lyfter fram.