Hur medvetna är vi kring samhällets normer?

Litteraturen vi läser just nu får mig verkligen att reflektera. Det handlar om normer, det handlar om genus och framförallt handlar det om de värderingar som är grunden till hur vi lever. Det är så jag ser det. För att vara normkritisk och ifrågasätta tolkningen av jämställdhet krävs det att vi gör ett val. Det valet handlar om att antingen acceptera de normer och strukturer som finns, eller uppmärksamma situationerna genom att ifrågasätta dem och kanske till och med våga välja vår egen väg, oberoende av hur samhället tolkar situationen/frågan. Det må vara läskigt och det må sätta oss i en utsatt position, men det kan också förändra en hel del, särskilt mycket kommer det betyda för de unga vi kommer att träffa varje dag. Värt att tänka på.

I boken ”Jämställdhet” beskrivs bland annat hur viktig historien är i frågan om genus, vilka spår historien satt i oss och vilka normer det skapat. Att vi tillbaks i historien mest kan finna fakta om manliga hjältedåd och kloka ord som sagts av män, säger ju inte att de kvinnliga hjältedåden inte existerat , bara att de inte dokumenterats på samma vis. Inte konstigt att dagens samhälle är grundat i en manlig norm. Jag skulle kunna dela många tankar kring ämnet genus och jämställdhet, men låter istället er få reflektera och dela era tankar.

På vilka sätt tror ni man kan uppmärksamma genus i skolan? Och vad för tankar får ni när ni ser klippet/reklamen nedan?

Källa: Hedlin, M. (2006). Jämställdhet, en del av skolans värdegrund. Stockholm: Liber.

Do schools kill creativity?

Klippet nedan är bara ett av många Ted talks som har berört mig. 

Här ifrågasätter Ken Robinson skolan på ett sätt som kan vara nyttigt för oss alla att göra ibland,

varför värderas ämnen som engelska, matte, samhällskunskap osv. som viktigare än de kreativa ämnena och vad beror det på? Det är näst intill frustrerande att inse hur vi människor är produkter av ett system snarare än människor som tror oss gjort fria val. Vi är beroende av hur normer och värderingar i samhället ser ut, eftersom de formar våra val. Efter att ha lyssnat till nedanstående klipp formas  många tankar kring hur människor snarare är en produkt av ett system och en historia snarare än människor som gör fria val.. 

Exemplet med koreografen som idag är världskänd, men som barn fick oroade tankar kring inlärningssvårigheter från skolan. Skapar ytterligare tankar, dags att börja se barn med exempelvis ADHD diagnoser som talanger, snarare än att fokusera på att deras svårigheter med att passa in i det system vi byggt upp. Om vi istället väljer att öppna upp ögonen för vad dessa personer har att erbjuda sig själva och omvärlden kan vi nog bli överraskade..

Perspektiv på Lärande

Perspektiv på Lärande

En intressant bok som tog upp många olika teorier och synvinklar på dem olika perspektiven. Intressant om hur man kan lära barn och djur olika beteenden efter olika händelser. Ex när man släcker lampan samtidigt som ett barn börjar gråta vid lägg dag. Och detta beteendet följs åt sen varje kväll tills man lyckas bryta mönstret på någon vis.

Skinner har laborerat en del och sett att råttor och duvors handlingar behöver inte alltid ges beröm eller förstärkas varje gång det sker. Ex så lärde sig råttor snabbare om dom berömdes relativt ofta. Skinner såg också att råttorna behöll kunskapen länge om dem inte berömdes ofta utan mer sällan.

Det som menas är att en klapp på ryggen på en person som gjort något bra räcker långt så länge det inte sker för ofta för då blir personen van att få beröm och det kan resultera i sämre resultat för den blir bekväm och sänker sina krav.

Skinner har även gjort ett test med en kunskaps maskin som går ut på att individen får frågor som maskinen sen ger rätt eller fel på. Individen på så vis beröm vid rätt svar och kan gå vidare till nästa fråga. Detta har jag funderat på om inte det hade varit något för alla de elever som sliter med att försöka klar av proven och alla del mål som är i skolan. Varför inte börja digitalisera skolan lite till så att alla elever får samma möjlighet att klara proven. Ett exempel vore om man införde något bra program som man kan öva på frågor och sen när man har provet så får man sitta då också med datorn och svara på frågor, jag tänker för en som har ADHD så kanske det kan var ett väldigt bra sätt att klara dom utsatta kunskapsmålen. Detta skulle även funka väldigt bra för en elev med dyslexi. Program där det är svarsalternativ skulle kunna vara ett väldigt bra hjälpmedel för dyslektiker att klara skolan.

Hur tänker ni? Hur skulle man kunna digitalisera skolan för att göra det lättare för elever med svårigheter att få känna en gemenskap med klassen?

Kriget är slut

Boken "Kriget är slut" är väldigt sorglig och  min påminner mig om min barndom. Jag växte också upp i ett barns hem, min far var alkoholist och min mor dog när jag var bara 9 år gammal. Jag känner igen mig i den här pojke som är väldigt stark och modig oavsett situationer han hamnade i. Ibland kan det vara så att främmande människor blir mycket närmare än släktningar, men jag tycket att det är viktigast att inte behålla illvilja i hjärtat och inte bli våldsamma i framtiden.

Benämningar som stjälper?

I min grupp har vi diskuterat en avhandling skriven av Dennis Groth 2007 - Uppfattningar om specialpedagogiska insatser - aspekter ur elevers och speciallärares perspektiv. Groths studie tog plats i en segregerad integrerad verksamhet med syftet att förstå hur en grupp elever uppfattat betydelsen av de specialpedagogiska åtgärder som skolan riktat mot dem. Det han kom fram till var att, liksom tidigare forskning visat, segregerande integrering kan leda till stämpling och utanförskap. Groth kom också fram till att resultatet verkade tyda på att elevens självbild hade sin grund i den sociala interaktionen och att elevens erfarenheter av utanförskap påverkade självbilden i en negativ riktning, som i sin tur påverkade lärandeutvecklingen.

Groth lämnar förslag till hur dessa negativa konsekvenser av specialpedagogisk verksamhet kan mildras: bl.a. bör man arbeta för att tona ner kopplingen till skolmisslyckanden och att arbeta för att avvikelser inte ska betraktas som negativa samt att införa mindre klasser så att eleven inte behöver lämna sin klass för att få stöd. Han föreslår också att benämningen speciallärare ska ersättas med pedagog/lärare (med viss inriktning) och anser att benämningen ”elever i behov av särskilt stöd” kanske inte är nödvändig.

Mina tankar kring detta är att det bara i undantagsfall kan vara till gagn för någon elev att behöva lämna sin klass för att få den hjälp som krävs. Att lämna klassen är ju som att sätta en stämpel i pannan på eleven att denna är annorlunda och inte lika ”smart” som de övriga eleverna, eftersom barn gärna jämför sig med varandra. Jag tycker att Groths tanke om mindre klasser är vettig då läraren härigenom kan tillgodose fler elevers behov utan att någon behöver känna sig utpekad. Jag funderade även på hans idé om alternativa benämningar på ”speciallärare” och ”elever i behov av särskilt stöd”. Anser ni att man kan mildra de negativa konsekvenserna som den specialpedagogiska verksamheten ser ut att medföra genom att ändra benämningen på ”speciallärare” och ”elever i behov av särskilt stöd”? Vilka skulle i så fall sådana alternativa benämningar kunna vara?

Kriget är slut

Vi har diskuterat Morgan Allings bok Kriget är slut. Stor del av diskussionen gick givetvis till funderingar kring hur svår och hård Morgans uppväxt måste varit men också till hans otroliga styrka i alla situationer som uppstått. Vi har förvånats över en 4årings förståelse och anpassning till såväl händelser som det sociala samspelet.

En annan aspekt vi ifrågasatt starkt är huruvida sociala myndigheter handskats med Morgan och hans bror, där lögner om vad som ska ske i deras liv blivit till vardag. Lögner som påverkar hela deras livssituation och som rent av skakat om hela deras verklighet gång på gång. Intressant är också hur stora brödernas skillnader blir trots relativt lika förutsättningar. Det omnämns att ett liv i en dålig fosterfamilj är värre än ett liv på barnhem, att ett barn utsätts i ett hem som hen placerats i och ska kunna finna trygghet i är direkt grymt.

Under Morgans skolgång sågs han som ”den jobbiga eleven”. Här drog vi paralleller till olika specialpedagogiska perspektiv och att lärare som varit i kontakt med Morgan ofta använde sig av det kompensatoriska perspektivet, alltså att problemet låg hos eleven. Det kompensatoriska perspektivet var det man oftast arbetade kring på 1970-talet och vi förmodar att förändringar har skett sen dess och har försökt hitta andra lösningar. I detta fall vore det exempelvis bättre att använda sig av det relationella- och kritiska perspektivet för att ge bättre förutsättningar för Morgan. Att bygga på relationen lärare-elev för att förändra synen hos eleven på vuxna och bygga upp en tillit till vuxna. Det kritiska perspektivet kan användas för att inte skuldbelägga barnet för att vara ”annorlunda” och stärka känslan av att barnet inte själv valt sin situation utan istället förändra och anpassa skolmiljön för individen.

Vad tycker ni om hur sociala myndigheter behandlat bröderna? Och hur ser ni på skolans sätt att handskas med Morgan?

kort om mig

En rysk kille som heter Dmitri Khabarov har bestämt sig att bli grundskollärare. Bor i Köping. Jag är bara 44 år gammal, känner mig pigg, fräsch tack vare idrott och hälsosam livsstil)). Läser på Karlstads universitet med lärcenter  i Lindesberg. Har en familj med fyra barn, på min fritid dömer jag fotboll, styrketränar, tycker om att vara ute i naturen med familjen, reser och mycket annat.

Lite om mig..

Jag är också en av alla som i höstas började lärarprogrammet i Karlstad och läser programmet via lärcentret i Nyköping. När jag inte studerar så undervisar jag i dans och annan typ av träning, umgås med min familj och mina vänner, sjunger mer än gärna så ofta jag kan och läser en kvällskurs i drama med didaktisk inriktning. De estetiska ämnena är de som står mig närmst om hjärtat, och tack vare att jag fått möjligheten att undervisa en hel del dans för både vuxna och barn förstod jag med tiden att det där med undervisning var något för mig. Att utbilda mig till lärare har förut varit långt ifrån självklart, men idag är jag väldigt nöjd med mitt val och ser fram emot att få komma ut i arbetslivet bland alla kids!

Kort om mig

Hej!
Jag heter Ulrika och är nybliven lärarstudent. Jag tillhör lärcentret i Katrineholm, där jag också bor och har min familj bestående av man och två barn (i förskole- och lågstadieålder). Jag har ingen erfarenhet av skola och undervisning utan min bakgrund finns att hitta i reglernas värld. Intresset för skolan/undervisning dök dock upp för några år sedan då min äldste son skulle ta steget från förskolan till förskoleklass. Nu hoppas jag på en givande, intressant och utmanande framtid bland våra underbara barn.

Hej!

Mitt namn är Lisa och jag går första terminen som lärarstudent på en distansutbildning mot Karlstad med mitt hem-lärcentra i Falköping. Har tidigare arbetat i skolans värld och fann den intressant, det är en utveckling jag vill följa och vara en del av.

Min lediga tid lägger jag helst på att umgås med familj, vänner samt att jag för hälsans skull tränar en hel del.

Det var en kort introduktion om mig, hoppas ni följer vår gemensamma resa för att bli lärare och våra gemensamma diskussioner i den här bloggen. Ha en fortsatt bra dag!

Hej Bloggen!

En ny bliven lärarstudent, tillhör Säffle lärcenter.              
Är gift, har två barn bor på landet utanför Karlstad.  På min fritid gillar jag att träna och vara med familjen.
Familjen har två katter.
Jag vill bli lärare för att jag trivs att vara i skolan och tycker det är en intressant värld.

Ha en fin snöig dag!

Elin Gustavsson