Kalaset som blev fel...

Här är min serie tripp och detta speglar min skoltid i tidig ålder då jag aldrig fick ha något barn kalas, undan tag för ett och då fick jag själv göra allt. Vilket inte är så kul när man är under 10 år och det jag kommer ihåg var att jag bjöd in 6 st och 1 kom. Det var en tuff period för mig. Kändes inget vidare i min självkänsla just då, allt efter som jag växt upp så har självkänslan kommit tillbaka. I boken utmanande undervisning i klassrummet  skriven av James Nottingham, så är det ett kapitel med om självkänsla. Jag personligen känner igen mig mycket i den.

Hur har ni upplevt er skoltid om man kollar på självkänslan??

JUL

Ja då var det snart julafton. och årets julkalender hoppas jag att alla har tittat på.? Jag är i alla fall såld på den, vilken fullträff de har lyckats med. En julkalender som är som den ska vara med tomtar och tomtenissar. Så magisk som det ska vara.
Jag har följt alla avsnitt och började denna vecka med att fundera på vad det är för lärande som kalendern vill visa? Många grejer som jag har regerat på under de här 21 dagarna och bland annat så var det häromdagen när Selma sa dumma saker om Rubert och han stod bakom henne och hörde allt. Hon sa inte förlåt utan hon låtsades om som inget hade hänt. Sen idag när dem kom till tomtens rike så var det endast ett rent hjärta som kunde öppna porten, och efter att Selma pratade med Rubert och sa förlåt så säger Selma att hennes hjärta känns lättat, och då så kunde hon senare öppna upp porten. och det jag funderade på här, var ju att det lärande hör var ju att man ville visa barnen att man måste vara snäll mot varandra. Är man snäll mot varandra så får man vänner och man får ett snällt hjärta också. En tanke jag hade. Tror det är viktigt att alla barn får lära sig från början vad viktigt det är att man är snälla mot varandra.
Barn idag tycker jag är oftast väldigt elaka mot varandra på olika vis, och jag tycker att man borde prata mer om detta i skolor och i hemmen.
Sen så har det uppmärksammats  i medier att det är de manliga rösterna som hörs mer i kalendern, och detta är ju jämställdheten som kommer in.  I boken Jämställdhet så tar det upp hur männen dominerar och hur ser ni på detta hur kan man ändra detta i vårt samhälle?

• Hedlin, M. (2006). Jämställdhet, en del av skolans värdegrund. (1. uppl.) Stockholm: Liber.

En helt vanlig dag i skolan...

Det har nog inte undgått någon att mobiltelefonerna får en allt mer central del i våra och våra barns liv. Inte minst har mobbningen ökat på sociala medier, vilket leder till att mobbningen som sker i våra skolor fortsätter på nätet när skoldagen är slut. Vart går gränsen för mobbningen när det inte längre finns någon tydlig gräns för vad som har med skolan att göra och inte? Detta är en fråga som jag tror kommer att växa sig allt större. Därför är jag väldigt nyfiken på hur ni tänker kring detta problem?Hur tänker du som blivande lärare att man kan hantera mobbningen som sker på nätet och via sociala medier utifrån skolans roll?

Vi gungar tillsammans!

Här är en stripp baserad på en liknande händelse jag observerade på en skolgård. Eleverna löste situationen genom kö-system och nedräkning. Om jag ska applicera teorier på lärande så kan jag se sociokulturellt perspektiv på kö-systemet. Jag kan se behaviorismen genom betingning, alltså stimulus - respons, när de köande eleverna räknar ner och den gungande eleven på siffran 30 hoppar av.

Det är intressant att observera och försöka se lärande i barns lekar. Hur stor påverkan rastaktiviteter har på våra elever? Och tycker ni att vissa lekar bör vara styrda av vuxna för att främja utvecklingen eller är det fri lek som är det bästa alternativet?

Seriestripp Utmanande undervisning

 

Idéen till strippen fick jag från en händelse i början av höstterminen då min son fick hem en matteläxa med alldeles för enkla tal i förhållande till hans förkunskaper. Jag blev lite häpen över att det inte fanns någon som helst utmaning för honom och att hans lärare inte verkade ha en aning om hans nivå. Givetvis pratade jag med hans lärare och det ledde till att han började få matteuppgifter som passade honom bättre och där han blev utmanad. 

Det måste vara en svår uppgift för lärarna att se alla elevers olika nivåer, men det är ju så viktigt att eleverna vare sig får för lätta eller för svåra uppgifter. För min del ser jag detta som en av de stora utmaningarna med att arbeta som lärare. Hur ser ni på saken? 

Även om strippen är lite väl övertydlig så vill jag med den påvisa det som J. Nottingham skriver i ”Utmanande undervisning” (2013) om att läraren måste hitta rätt utmaningsnivå för varje elev så att eleven inte hamnar vare sig på för lätt nivå eller för svår. Nottinghams har sneglat på Vygotskij som ju också talar om att varje elev ska arbeta inom sin egen proximala utvecklingszon och att utmaningen måste ligga på rätt nivå i förhållande till varje enskild elev.

Ta rast från könsrollerna?

Så länge eleverna befinner sig i klassrummet kan läraren se till att på olika sätt motverka traditionella könsmönster, t.ex. genom att prata om jämställdhet eller bara genom att tänka på hur bänkarna placeras eller hur arbetsgrupperna delas in. På rasten blir detta inte lika ”lätt”, av naturliga orsaker.

När jag gjorde min skolgårdsobservation kunde jag se att barnen lekte mer blandat i de lägre åldrarna (som jag egentligen var där för att observera) men jag kunde inte undgå att lägga märke till att uppdelningen flickor/pojkar var väldigt tydlig bland de lite äldre barnen. Flickorna var inte aktiva på samma sätt som pojkarna; flickorna satt och pratade och pojkarna ägnade sig åt bollspel och att jaga varandra, medan flickorna tittade på.

Man kan ju fundera på varför det är på detta sättet. Det kan bero på att flickor drar sig för att göra något som kan uppfattas som pojkigt, fast de egentligen skulle vilja (för hur många flickor spelar inte fotboll på fritiden?). De kanske avstår för att de är rädda för att göra sig illa i det tuffa spelet/leken. Möjligen är de helt enkelt inte intresserade?

Hur kan man arbeta för att motverka traditionella könsmönster i rastlekarna? Eller är det verkligen önskvärt att styra leken?

Ska rastvakterna försöka styra lekarna mer så att de blir mer inbjudande för både pojkar och flickor? Ska fotbollsplanen ha en tid då enbart flickor får spela där? Eller ska man kanske helt enkelt låta det vara? För det kanske bara är vi vuxna som ser ett problem i skillnaderna?  

Inspiration till bloggen har jag hämtat från uppsatsen ”Skolgårdens utformning och barns aktiviteter under rasten – utifrån ett genusperspektiv”, skriven av Mårten Bergman och Viktor Pettersson. 

http://hig.diva-portal.org/smash/get/diva2:657322/FULLTEXT01.pdf