Situation på fotbollsplanen

En situation som observerades på en skola var när 7 flickor och 3 pojkar under en rast befinner sig på skolans fotbollsplan. En av pojkarna utbrister självsäkert "Tjejer mot killar" varpå eleverna börjar gruppera sig därefter. Matchen startas och pojkarna visar snabbt hur det ska gå till genom att vara buffliga och högljudda. När flickorna efter några minuter gör första målet blir reaktionen på detta även den högljudd och polarna protesterar samt kommer med bortförklaringar. Flickorna verkar varken förvånade eller bry sig om pojkarnas utlopp utan anpassar sig istället för att försätta matchen.

Detta är en situation som jag själv uppmärksammade lite extra under min observation. Det intressanta är givetvis hur självklart det är för pojkarna att ta plats. Hur självklart det är att de trots att de är 4 man kort kan spela en match mot flickorna samt att förväntningarna, givetvis, är att vinna. Ytterligare är den intressanta punkten också att flickorna så lugnt och stilla först går med på grupperingen av lag och sedan protesterna när de tar ledningen. Flickorna varken protesterar själva eller verkar ha ett intresse i att lägga sig i pojkarnas beteende.

Detta är djupt rotade mönster som kommer ur vår kultur och samhällsstruktur. Frågan är hur man aktivt ska eller kan arbeta kring dessa mönster som uppstår? När ska ett sådant arbete startas isåfall och hur mycket kan man påverka vad barn har med sig hemifrån?

Källa: Föreläsning 10/1-2017, Den könade skolan - Renée Perrin-Wallqvist

Motivation eller Prestation?

Då var det dags igen, för ännu ett inlägg. Om jag ska vara helt ärlig känns det hela ganska trögstartat och omotiverat såhär efter juluppehåll. Efter ett antal timmar med miniuppsatsen börjar ögonen tröttna en aning på den litteratur som ingår i den här kursen. Men jag ska göra ett gott försök...

Liknande mina tankar ovan tror jag att många elever känner i dagens grundskola, man vill så gärna prestera något bra men inte alltid finns orken och motivationen där. Om en elev då möts av förståelse från en vuxen som samtidigt försöker utmana eleven att bara slänga sig ut och försöka, utan att det behöver vara perfekt på något vis, då kanske det snart känns lättare att vara uppe på benen igen. Tyvärr tror jag att många lärare glömmer bort att se vad det egentligen är som krävs för att utveckling, inlärning och motivation ska skapas. Istället fokuserar man i skolan på betyg, prestation, perfektion, att göra rätt- inte fel osv..Självklart måste man lära sig att ställa sig upp även när motivationen inte är på plats, men sättet det görs på kan då skilja sig åt beroende på hur man tänker kring utveckling. Kanske spelar det inte så stor roll om vi har stora visioner kring våra matematiklektioner om eleverna som är på plats ändå inte känner motivation eller bara är rädda för att svara fel för att inte uppnå perfektion..

När jag läste boken Jämställdhet - en del av skolans värdegrund (M. Hedlin, 2006) fick jag många tankeställare kring hur jag bemöts av både kvinnor och män i samhället. Därefter fann jag denna film som tar upp tankar kring utmaningar och hur det skiljer sig mellan fickor och pojkar. Reshma Saujani menar att vi uppfostrar  pojkar att vara modiga och flickor att vara perfekta. I det uppdraget har skolan en viktigt roll, och kanske kan det vara avgörande för ett framtida jämställt samhälle och även motiverade elever..

Kalaset som blev fel...

Här är min serie tripp och detta speglar min skoltid i tidig ålder då jag aldrig fick ha något barn kalas, undan tag för ett och då fick jag själv göra allt. Vilket inte är så kul när man är under 10 år och det jag kommer ihåg var att jag bjöd in 6 st och 1 kom. Det var en tuff period för mig. Kändes inget vidare i min självkänsla just då, allt efter som jag växt upp så har självkänslan kommit tillbaka. I boken utmanande undervisning i klassrummet  skriven av James Nottingham, så är det ett kapitel med om självkänsla. Jag personligen känner igen mig mycket i den.

Hur har ni upplevt er skoltid om man kollar på självkänslan??

JUL

Ja då var det snart julafton. och årets julkalender hoppas jag att alla har tittat på.? Jag är i alla fall såld på den, vilken fullträff de har lyckats med. En julkalender som är som den ska vara med tomtar och tomtenissar. Så magisk som det ska vara.
Jag har följt alla avsnitt och började denna vecka med att fundera på vad det är för lärande som kalendern vill visa? Många grejer som jag har regerat på under de här 21 dagarna och bland annat så var det häromdagen när Selma sa dumma saker om Rubert och han stod bakom henne och hörde allt. Hon sa inte förlåt utan hon låtsades om som inget hade hänt. Sen idag när dem kom till tomtens rike så var det endast ett rent hjärta som kunde öppna porten, och efter att Selma pratade med Rubert och sa förlåt så säger Selma att hennes hjärta känns lättat, och då så kunde hon senare öppna upp porten. och det jag funderade på här, var ju att det lärande hör var ju att man ville visa barnen att man måste vara snäll mot varandra. Är man snäll mot varandra så får man vänner och man får ett snällt hjärta också. En tanke jag hade. Tror det är viktigt att alla barn får lära sig från början vad viktigt det är att man är snälla mot varandra.
Barn idag tycker jag är oftast väldigt elaka mot varandra på olika vis, och jag tycker att man borde prata mer om detta i skolor och i hemmen.
Sen så har det uppmärksammats  i medier att det är de manliga rösterna som hörs mer i kalendern, och detta är ju jämställdheten som kommer in.  I boken Jämställdhet så tar det upp hur männen dominerar och hur ser ni på detta hur kan man ändra detta i vårt samhälle?

• Hedlin, M. (2006). Jämställdhet, en del av skolans värdegrund. (1. uppl.) Stockholm: Liber.

En helt vanlig dag i skolan...

Det har nog inte undgått någon att mobiltelefonerna får en allt mer central del i våra och våra barns liv. Inte minst har mobbningen ökat på sociala medier, vilket leder till att mobbningen som sker i våra skolor fortsätter på nätet när skoldagen är slut. Vart går gränsen för mobbningen när det inte längre finns någon tydlig gräns för vad som har med skolan att göra och inte? Detta är en fråga som jag tror kommer att växa sig allt större. Därför är jag väldigt nyfiken på hur ni tänker kring detta problem?Hur tänker du som blivande lärare att man kan hantera mobbningen som sker på nätet och via sociala medier utifrån skolans roll?

Vi gungar tillsammans!

Här är en stripp baserad på en liknande händelse jag observerade på en skolgård. Eleverna löste situationen genom kö-system och nedräkning. Om jag ska applicera teorier på lärande så kan jag se sociokulturellt perspektiv på kö-systemet. Jag kan se behaviorismen genom betingning, alltså stimulus - respons, när de köande eleverna räknar ner och den gungande eleven på siffran 30 hoppar av.

Det är intressant att observera och försöka se lärande i barns lekar. Hur stor påverkan rastaktiviteter har på våra elever? Och tycker ni att vissa lekar bör vara styrda av vuxna för att främja utvecklingen eller är det fri lek som är det bästa alternativet?

Seriestripp Utmanande undervisning

 

Idéen till strippen fick jag från en händelse i början av höstterminen då min son fick hem en matteläxa med alldeles för enkla tal i förhållande till hans förkunskaper. Jag blev lite häpen över att det inte fanns någon som helst utmaning för honom och att hans lärare inte verkade ha en aning om hans nivå. Givetvis pratade jag med hans lärare och det ledde till att han började få matteuppgifter som passade honom bättre och där han blev utmanad. 

Det måste vara en svår uppgift för lärarna att se alla elevers olika nivåer, men det är ju så viktigt att eleverna vare sig får för lätta eller för svåra uppgifter. För min del ser jag detta som en av de stora utmaningarna med att arbeta som lärare. Hur ser ni på saken? 

Även om strippen är lite väl övertydlig så vill jag med den påvisa det som J. Nottingham skriver i ”Utmanande undervisning” (2013) om att läraren måste hitta rätt utmaningsnivå för varje elev så att eleven inte hamnar vare sig på för lätt nivå eller för svår. Nottinghams har sneglat på Vygotskij som ju också talar om att varje elev ska arbeta inom sin egen proximala utvecklingszon och att utmaningen måste ligga på rätt nivå i förhållande till varje enskild elev.