I min grupp har vi diskuterat en avhandling skriven av
Dennis Groth 2007 - Uppfattningar om specialpedagogiska insatser - aspekter ur
elevers och speciallärares perspektiv. Groths studie tog plats i en segregerad
integrerad verksamhet med syftet att förstå hur en grupp elever uppfattat
betydelsen av de specialpedagogiska åtgärder som skolan riktat mot dem. Det han
kom fram till var att, liksom tidigare forskning visat, segregerande
integrering kan leda till stämpling och utanförskap. Groth kom också fram till
att resultatet verkade tyda på att elevens självbild hade sin grund i den
sociala interaktionen och att elevens erfarenheter av utanförskap påverkade självbilden
i en negativ riktning, som i sin tur påverkade lärandeutvecklingen.
Groth lämnar förslag till hur dessa negativa konsekvenser av
specialpedagogisk verksamhet kan mildras: bl.a. bör man arbeta för att tona ner
kopplingen till skolmisslyckanden och att arbeta för att avvikelser inte ska
betraktas som negativa samt att införa mindre klasser så att eleven inte
behöver lämna sin klass för att få stöd. Han föreslår också att benämningen
speciallärare ska ersättas med pedagog/lärare (med viss inriktning) och anser att
benämningen ”elever i behov av särskilt stöd” kanske inte är nödvändig.
Mina tankar kring detta är att det bara i undantagsfall kan
vara till gagn för någon elev att behöva lämna sin klass för att få den hjälp
som krävs. Att lämna klassen är ju som att sätta en stämpel i pannan på eleven
att denna är annorlunda och inte lika ”smart” som de övriga eleverna, eftersom
barn gärna jämför sig med varandra. Jag tycker att Groths tanke om mindre
klasser är vettig då läraren härigenom kan tillgodose fler elevers behov utan
att någon behöver känna sig utpekad. Jag funderade även på hans idé om
alternativa benämningar på ”speciallärare” och ”elever i behov av särskilt
stöd”. Anser ni att man kan mildra de negativa konsekvenserna
som den specialpedagogiska verksamheten ser ut att medföra genom att ändra
benämningen på ”speciallärare” och ”elever i behov av särskilt stöd”? Vilka skulle i så fall sådana alternativa benämningar kunna vara?
Det du tar upp med benämningarna är väldigt intressant, genom våra benämningar nu (speciallärare, elever i behov av särskilt stöd) kan ju tolkas som negativt. Vissa människor kanske inte påverkas så mycket av benämningarna medan andra påverkas oerhört mycket! Det blir ju en kategorisering eller segregering av eleverna, även om eleven i behov av särskilt stöd är kvar i den ordinarie undervisningen. Om det är en eller flera elever som alltid har en extra lärare vid sin sida så kan ju det uppfattas som annorlunda eller konstigt för de andra i klassen. Då är det i och för sig viktigt att kommunicera med alla elever så att det inte blir några fördomar eller att någon blir utpekad.
SvaraRaderaAtt vi kallar de lärare som hjälper barn med särskilda behov för speciallärare är enligt mig en benämning vilken gärna kunde byta namn till något i stil med "individlärare". Jag förespråkar att vi har stödundervisning för alla i klassrummet (vilket även skollagen menar), men det är svårt i praktiken om man inte har tillräckligt med resurser såsom fler antal lärare i klassrummet, eller mindre klasser vilket Groths förespåkar.
SvaraRaderaNågot som jag undrar över är om vi lever i en "duktighetsvärld"? Där allt medelmåttigt är något negativt och de som är ännu lägre än medelmåttigt är rent bedrövligt dåligt? Jag kan känna att det är så ibland och i och med att vi fokuserar så på att våra barn ska vara så duktigt och prestera så mycket, leder detta till att vi uppleva och anse specialundervisningen som något sämre/negativt. Så, när det sociala klimatet inte blir så prestigefyllt kanske vi ändrar synen på specialundervisning?
Vore det inte bättre att se "speciallärare" som något positivt och försöka normalisera detta genom öppenhet i klassrummet? Så hade i alla fall jag försökt arbeta med det i kommande klassrum. Men visst, enligt vissa finns det väl en negativ benämning på just speciallärare och dessa individer känner sig utpekade och risken finns väl att motivationen minskar. Det blir extra viktigt att inte exkludera dessa som är i behov av extra stöd.
SvaraRaderaSom tidigare författare har skrivit att ha mindre klasser till skillnad från dagens skola kanske kan vara gynnsamt för alla. Men detta i sin tur leder till ökade kostnader för kommunen.
Vill gärna se en länk till denna avhandling av Groth.
Tack för en intressant läsning.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera