Klippet nedan är bara ett av många Ted talks som har berört mig.
Här ifrågasätter Ken Robinson skolan på ett sätt som kan vara nyttigt för oss alla att göra ibland,
varför värderas ämnen som engelska, matte, samhällskunskap osv. som viktigare än de kreativa ämnena och vad beror det på? Det är näst intill frustrerande att inse hur vi människor är produkter av ett system snarare än människor som tror oss gjort fria val. Vi är beroende av hur normer och värderingar i samhället ser ut, eftersom de formar våra val. Efter att ha lyssnat till nedanstående klipp formas många tankar kring hur människor snarare är en produkt av ett system och en historia snarare än människor som gör fria val..
Exemplet med koreografen som idag är världskänd, men som barn fick oroade tankar kring inlärningssvårigheter från skolan. Skapar ytterligare tankar, dags att börja se barn med exempelvis ADHD diagnoser som talanger, snarare än att fokusera på att deras svårigheter med att passa in i det system vi byggt upp. Om vi istället väljer att öppna upp ögonen för vad dessa personer har att erbjuda sig själva och omvärlden kan vi nog bli överraskade..
Intressanta tankar tycker jag! Eftersom jag själv hållt på med teater hela min uppväxt kan jag verkligen känna igen mig i det han säger om att det har lägre status än bild eller kanske framförallt musik, vilket "såklart" har lägre status än ämnen som exempelvis matematik. Jag tror verkligen starkt på att vi behöver inkoroporera mer av de estetiska uttryckssätten i alla skolans ämnen och nivåer.
SvaraRaderaÄven det du, och talaren, säger om att uppskatta människor med de färdigheter som lett till en diagnos tror jag vi behöver bli bättre på. Jag tror att skolan är en möjlighet för olikheter att mötas, som senare i livet växer bort. Om vi enbart möter människor som liknar oss själva och som fungerar på samma vis, så kommer vi att ha svårt att förstå och uppskatta olikheter som vuxna. Om vi däremot i skolan får möta och lära oss att acceptera och förstå olika människor blir vi nog mer empatiska och uppskattande av varandras egenskaper som vuxna.
Enligt polistidningen.se har 20-30% av internerna på Norrtäljeanstalten diagnosen ADHD, medan motsvarande siffra bland skolbarn är 3-5%. Samtidigt har fler och fler kända svenskar i näringslivet och, kanske framförallt, underhållningsbranschen gått ut med att de har diagnosen. Karaktäristiskt för dessa, exemplen jag tänker på är Petter Askegren och Samir Badran, är att de ser sin ADHD som en resurs de inte skulle velat vara utan. Just för att den lett till kreativitet, trots de motgångar de mötte i skolan när de ännu inte var diagnostiserade.
SvaraRaderaSkolan får inte vara den fyrkantiga plats där bara en viss sorts intelligens premieras, utan vi måste klara av att se och fånga de enskildas intressen. Eftersom alla barn ska gå i skolan ska vi också se till att alla har en plats och vi behöver utvidga innebörden av begreppet "duktig i skolan".
Ps. Intressant det TED-talaren tog upp med att vi har fått "akademisk inflation". Än så länge verkar det inte gälla läraryrket.
Tack för denna länk! Mycket intressant och väldigt fängslande talare, iaf enligt mig. En släng av humor förhöjer det mesta. Några saker jag kände träffade mig lite extra vad bland annat det han nämnde att vi är rädda för att ha fel. Jag vet att detta är en anledning till varför jag alltid varit väldigt tyst och försiktig i klassrummet. Rädslan för att ha fel. Vart kom den ifrån? Kan inte komma ihåg att jag i mina första skolår hade något problem eller så med någon i min klass, tvärtom vi var väldigt tajta allihopa. Något att fundera på och ta med sig in i kommande arbetsliv.
SvaraRaderaNågot annat jag fastna för och t.o.m. var tvungen att skriva ner var när han sa: "We don't grow into creativity, we grow out of it, or rather, we get educated out of it". Detta kommer jag ta med mig och försöka motverka. Kreativitet är mycket viktigt och något man skall värna om.
Ett sista citat jag tar med mig är att vi ska "educate their whole being".
Mycket intressant sida och Ken verkar suverän, jag har massa spännande att spana in i vinter.
Så otroligt kul att du valt att lägga upp denna film, tycker han är fantastisk! Detta ämne ligger mig varmt om hjärtat! Varför gör vi på detta vis mot barn? Hur kan man lära någon i bild vad som är rätt och fel? Varför har vi normer och ramar i det kreativa? Minns mycket väl när jag gick på gymnasiet, konst och form, och vi skulle måla självporträtt i olja. Jag kämpade och kämpade och blev verkligen inte nöjd. Efter allt kämpande blev jag till slut arg, hämtade trepentinet och hällde det över min målarduk och kletade ut hela målningen. Stor beredd och väntade på läraren som jag trodde skulle ge mig en stor suck MEN, han applåderade och nästan skrek, "härligt"... Jag blev paff. Men den känslan av att jag fick göra fel, göra om , kleta ut och få gå efter ina känslor var fantastisk. På hans lektioner fanns inget rätt och fel.
SvaraRaderaDetta är något jag som förälder har med mig idag. Klart det finns rätt och fel i hur man är mot varandra men i det kreativa, nä där är det fritt fram. Sjung texten "fel", bygg gubbar med ärtorna på tallriken och måla elefanten grön! Älskar det! Man kan som vuxen lära sig så mycket utav barn och vi måste kämpa med att låta dem få göra på sitt eget vis. Sen såklar, som jag skrev så finns rätt och fel.... 4+4 är inte 9 osv... men elefanten kan få vara grön, om barnet vill.
I just dessa tider som är nu, inför jul vet jag många vuxna som bygger pepparkakshus med barnen, man det ser det mycket i social medier. Men konstigt nog så har de vuxna byggt exemplariska hus tillsammans med sina småbarn.... När vi bygger hur här hemma ser de ut som en enda hög av godis och pepparkakor, för inte kan väl en 3 -åring spritsa perfekt?
När man ser denna film känner jag med en gång: Vem är jag att stoppa barns kreativitet?
SvaraRaderaBarn har inte de spärrar som vi vuxna har. De tänker och löser uppgifter på annat sätt än vi vuxna. De vågar hänge sig och kasta sig ut i det okända. De sätter inte normerna och ramarna, det är vi vuxna som gör det. Vi vuxna har så mycket att lära från dem. Vi tonar ner eller bryter ner deras kreativitet. Den behövs. Deras kreativitet och driv kommer behövas i skolan såväl som i deras kommande yrkesliv och liv. I de flesta jobbannonser söker man just kreativa och driftiga personer och det tror inte jag är något som kommer minska eller försvinna. Man vill ha människor som kan "think outside the box".
Jag känner även som mamma att jag vill fortsätta uppmuntra min dotter att vara just det, kreativ. Att hon inte får tappa det.
Vi måste få våra elever och barn att tro på sig själva. Inte ge pekpinnar åt dem.